Jag gillar att vara arg ibland, bara för att jag låter så roligt. Jag svär hejvilt och kastar könsord runt mig. Charmigt.

Jag förstår mig inte riktigt på människor som blir upprörda över svordomar, de flesta svär och det borde inte vara en stor sak. För mig så är det inte en stor sak.

Fanhelvetesjävlarfittakukhorasatanpenis.

Vackert.

Jag känner hur jag ibland fylls av julmys. Det är trevligt och jag behöver det för att klara mig fram till jullovet känner jag. Hösten och början av vintern är verkligen inte min grej, jag orkar ingenting annat än att typ placera mig i soffan och titta på top model-repriser. Och sånt ger mig inte så stor lycka även om jag i vissa stunder inbillar mig det.

Men snart är det jullov. Jag älskar jullov som för mig bara handlar om att äta mig tjock, träffa folk och sova länge. Ge mig jullov. Ge mig elpiano.

En av mina vänner är modell.

Jag borde gå till farbror doktorn kanske. Vill inte, men borde. Det gör ont, en mystisk ondska i min hals när jag räddar världen. Det funkar inte.

-Virus! kommer farbrorn att skrika åt mig med läkarröst, kanske kolla hjärtat. Näringsbrist? Virus? Riklig mens?

Sen kanske en fråga som är helt onödig men läkarnödvändig.

Av erfarenhet så vet jag att läkare aldrig kan fixa något vilket sabbar min bild av hur en läkare ska vara. Jag vill ha en läkare klädd i röd mantel och gärna något mer som bara sveper in i rummet och botar, helar, dödar äckelvirus. Tack.

Jag älskar verkligen sjukhusserier. Det är helt sjukt.

Jag är livrädd. Eller bara ganska rädd egentligen. Det är skrämmande att bli arton nästa år. Samtidigt så är det något som jag ser fram emot helt sjukt mycket, för även om jag inte flyttar när jag precis fyllt arton så är det ett steg närmare. Jag vill flytta. Jag vill ta körkort. Jag vill tjäna egna pengar. Jag vill äga saker. Helt fantastiskt. Tänk att ge sig ut för att köpa ett duschdraperi eller något liknande. Underbart.

Det låter underbart även om jag får leva på spenatsoppa i resten av mitt liv.

Idag är en helt usel dag på så många sätt, men jag ska försöka se de vackert blommiga sakerna istället. Duktigt.

Jag har fått sova länge, jag har kunnat titta på Wall-E en gång till, jag har inte behövt klä mig ordentligt, jag har sett två Top Model-repriser, jag har inte alls tänkt på skolan vilket kommer vara ångest i framtiden, jag har gjort min skolvecka en dag kortare och jag har kanske lyckats göra något åt min förkylning. Awesome.

Sluta prata om dig själv.

Det är ganska intressant hur man gör saker man inte direkt trivs med, åker till ställen som inte får en att må bra bara för att "men den här gången kanske det inte blir som förut". Jag gör det inte ofta, jag håller mig helst där jag får känna mig helt awesome, men ibland så chansar jag. Och blir alltid lika besviken. Det är också konstigt hur ett ställe som får mig att må halvdåligt samtidigt är ett ställe som får mig att känna mig avslappnad. Det finns som lite av båda. Ska man då undvika stället för att det får en att må dåligt en liten stund eller ska man fortsätta hoppas?

Jag trivs iallafall väldigt bra i mitt gula hem där enda funderingen är om man ska joina Facebook eller inte. Ett ganska ohårt liv alltså.

Rep med the grymmiest band ikväll. Fantastiskt.

Musik. Älska. Musik. 

Det där med att hälsa på folk är ju en vetenskap. Bara en blygis ser det som en stor grej, men för mig så är det en stor grej. Ibland. Jag vill inte vara så, jag vill hälsa på allt och typ vara jobbigt social. Det kanske kommer någon gång, om jag vill tillräckligt mycket. Men vad är då det svåra i att vara übertrevlig? Jo, mitt största problem är att jag undrar ifall personen vill att jag ska hälsa på den eller inte.. nej, vänta nu.. ..va?

Som att det skulle vara något farligt i att hälsa på folk. Jag blir ganska less på mig själv när jag skriver det här faktiskt. Det är bara idiotiskt att inte hälsa på alla man nästan känner, vissa människor hälsar på alla de inte känner. Så ska jag vara. Imorgon.