Jag är livrädd. Eller bara ganska rädd egentligen. Det är skrämmande att bli arton nästa år. Samtidigt så är det något som jag ser fram emot helt sjukt mycket, för även om jag inte flyttar när jag precis fyllt arton så är det ett steg närmare. Jag vill flytta. Jag vill ta körkort. Jag vill tjäna egna pengar. Jag vill äga saker. Helt fantastiskt. Tänk att ge sig ut för att köpa ett duschdraperi eller något liknande. Underbart.

Det låter underbart även om jag får leva på spenatsoppa i resten av mitt liv.