Jag är redan trött, det har blivit tråkigt att sitta vid datorn och det är frustrerande som helvete att inget har hänt. Nu menar jag bara i en viss del av mitt liv där jag hoppades att allt skulle hända när vi väl visat upp oss för andra människor. Låtit andra människor ta del av oss. Jag hoppades att de skulle älska det de fick och att de skulle vilja ha mer. Att de skulle vilja dela med sig av det fantastiska till alla sina vänner och kanske någons mormor. Jag ville ta mig någonstans men sån är inte verkligheten och helgen är för kort, alltid för kort. Om ingen älskar oss imorgon så slutar jag hoppas. För en stund.

Jag undrar också varför vi (www.myspace.com/hotadapa) är vänner med mitt favoritband på myspace. Varför?

Jag är ute ur min sångsvacka nu känns det som. Nu kan jag säga åt mig själv igen att jag är bra på att sjunga och det är så skönt att få slippa osäkerheten och istället få komma in i en fas där allt flyter på bra. Jag älskar att sjunga, och då är det så tråkigt när man känner att det inte är roligt längre. Men nu ska jag brösta upp mig och sjunga omkull folk på stan. Det är mitt mål.

Halsontet som suttit i sen i höstas är oförändrat, jag har inte kollat det. Min tro på läkare har försvunnit helt.

Falling Slowly är en väldigt fin låt.

Vi spelade innebandy på idrotten igår och det var typ en av de roligare idrottslektionerna jag haft under min livstid. Japp, så bra var det, jag hade jättekul och jag tror att de andra som var med hade det också. Jag älskar verkligen sport, inte så mycket att titta på, men att utöva. Det är en kärlek som jag inte känner av så mycket när jag inte sysslar med sport, men när det väl sätter igång så blir jag überlycklig och ja, jag älskar det.

Att vakna med en rygg som kändes helt trasig av träningsvärk var ett litet minus bredvid den stora kärleken. Jag är verkligen inte i bra form någonstans, men det kommer. Allt tar sin tid.

Vi såg Shakespeare in love på skolan idag. Mamma tycker att mannen är het.

Vill så gärna köpa mig en iPod och satt nyss och kollade på olika och fastnade såklart för en som rymmer ca 30 000 låtar eller typ 150 timmar video. Låter helt fantastiskt (vet dock inte om jag skulle lyckas fylla den, men säkert om jag fick lite tid på mig). Den kostar dock över 2000 kr men i hemlighet så hade jag säkert kunnat slänga ut dessa 2000 i ett svagt ögonblick. Får ta och se över mina pengar och fundera på om det är värt det eller om man helt enkelt ska köpa sig en som rymmer mindre men också är billigare. Jag kanske behöver något annat mer, men jag ska ta mig en funderare ändå. Folk lägger ju ut en massa pengar på saker hela tiden, jag är ganska dålig på det då jag blir väldigt snål när jag har pengar.

Vill köpa en sån där maskin som spelar musik. Jag gillar musik.

Idag var jag en skrivande människa på svenskan, vilket kändes bra eftersom jag har en historia av att inte kunna koncentrera mig alls på svenskalektionerna. Bra jobbat till mig, men om jag ska vara helt ärlig så var jag väldigt skrattig i början av lektionen men det är mest trevligt (förlåt alla ni som blir störda av det). Men för att gå tillbaka till mitt skrivande så kände jag mig inte dålig den här gången. Andra gånger när det kommer till att skriva saker så blir jag låst i att jag tycker att allt jag skriver är halvdåligt, jag blir aldrig nöjd. Men idag kändes det väldigt bra på alla sätt och jag vill sätta mig ner och skriva mer. En mycket bra dag för mitt skrivande alltså.

Det kan vara så svårt att se när något är fel. Om man inte känner det själv.

Magontet forsatte att plåga mig även idag, så jag stannade hemma. 

Jag städade mitt rum. Noga. Jag tog ut allt ur mina hyllor och dammtorkade bort allt jävla damm som jag blir äcklad av att tänka på. Jag hatar damm men är oftast för lat för att städa, det kräver att jag är på rätt humör eller att det är stört äckligt i mitt rum. Så äckligt att man typ inte kan andas. Nä, damm är inte coolt. Speciellt inte om man är helt tjock i sin hals och sin näsa och typ har fuckade luftvägar utan att förstå varför. Damm är ocoolt.

Vi eller jag borde skriva en låt på det nya (eller egentligen bara omgjorda) språket som dom pratar i boken 1984. Det hade varit coolt. Och sen kvacka fram det som en anka.

Idag for jag hem från skolan av samma anledning som igår. Min mage gjorde/gör ont som satan och jag vet inte varför. Magsår? Tarmcancer? Lite för lite fullkorn? Mjölk? Något annat äckligt? Uuuuusch.

Ärligt, magen är ganska äcklig på insidan och jag vill helst inte prata om magontet med andra än typ min mamma, som borde tycka mer synd om mig. Kanske inte, jag gillar egentligen inte sånt, men ibland är det trevligt med folk som tycker synd om en. Det hjälper inte alls men är trevligt i små doser och typ om man är sjuk.

Men nu har jag iallafall delat med mig av äckelpäckel till den enormt medicinutbildade skara som är de få läsare jag har. Yeah.

Det var väldigt storslaget när Obama la sin hand på bibeln och bara några ögon var torra i vårat vardagsrum. Han har en vacker röst.