Att inte kunna somna när man verkligen borde och verkligen försöker är tortyr. Att ligga där och veta att "jävlar vilken jobbig dag jag kommer att ha imorgon". Att behöva känna så.

Att inte ha någon att väcka och vara vaken tillsammans med gör det hela lite värre.

En pojke tyckte en gång att bröst som inte befinner sig i en bh är äckliga. Jag brukar mumla "idiot" så att ingen hör när jag tänker på det.

Nattens dröm innehöll många pickadoller och var mycket spännande.

Jag valde i ett mycket klart ögonblick att inte åka till Aapua för kalas. Mamma kom in i mitt rum och sa att om vi inte åker om en halvtimme så är det ingen idé, och jag, i mitt klaraste tillstånd sa: "Jag orkar inte."

Jag sov istället till halv elva, känner mig utvilad men jättetrött ändå, har ont i halsen och är hungrig. Men jag känner mig hyfsat full av liv ändå och tänkte bege mig in till stan senare för köp av underkläder.

Det är konstigt att jag överhuvudtaget bryr mig, men den långsamma hastigheten tar kål på mig. Jag vill kunna prata öppet om saker utan pinsam tystnad. Snabba på.

Jag klarade av min tisdag. 

Jag besteg Mount ABC igår, tror dock att jag sjöng i fel tonart, men ärligt, vem bryr sig om sånt? Jag (såklart), men igår var jag totalt awesome och alla älskade mig. Trots tonartsgrejen som jag inte ens är säker på var fel.

Läste även Harry Potter i mängder. Söndagsmys.

Idag har jag lyckats med att vara snäll mot alla. Go Vinter-Janinne! När jag är trött (jag blir stört trött på vintern när det inte finns något ljus, jag behöver solen för att leva ordentligt) blir jag i vanliga fall grinig men jag tror att jag lyckades undvika det idag, rätta mig gärna om jag har fel. Det enda som störde mig idag var små skrikande barn på skolan, men de gjorde andra upprörda också, så det fanns vettiga orsaker.

Nu sitter jag här med How I met your mother och bara önskar att imorgon ska ta slut fort, jag ogillar tisdagar. 

Så mycket jag borde ha gjort.

Jag blir 18 år om åtta månader insåg jag nyss.

Jag tog bort den här låten från datorn och började sakna den. Hej.

Jag drog fram lite gamla härliga muskelminnen för ett tag sedan. Mina fingrar kom fortfarande ihåg hur man spelar The Heart Asks Pleasure First, fast med en stor skillnad -  jag kan nu göra det ännu bättre. Jag har blivit mycket snabbare i fingrarna vilket gör att jag mer och mer i allt jag spelar kan närma mig hur det låter "på riktigt". När jag sitter och plötsligt upptäcker att jag faktiskt kan spela som det ska vara så blir jag uppspelt och gör fel och sen går allt mot att jag avbryter, jag tycker att det är svårt att fortsätta när jag gjort fel utan vill då börja om istället. Gör om, gör rätt typ. Men det är väldigt roligt att kunna spela sånt man tidigare drömt om att kunna spela, och att göra det i samma tempo som det egentligen är.

Jag älskar att spela piano, för några månader sen så gjorde jag inte det. Det händer så mycket på så kort tid.

Jag är en Harry Potter-nörd.