Väcktes klockan sex på morgonen av bror och pappa, de var på väg till Pite Summer Games och pratade en trappa ner. Det som fyllde mitt huvud då var tanken "helvete, nu dör jag". Inte av oro för mig hälsa eller så, utan bara för att mitt vilda huvud målat upp en vacker tavla av allt jag vill ha. Och jag känner mig chanslös. Väldigt liten. Som att sträcka sig efter kakaopaketet när det är högst upp i skafferiet, med enda skillnaden att det inte finns en enda stol kvar i världen. Usch.

Orsaken till mitt pyttelilleskap i denna fråga och varför jag håller fast vid det som om det gällde livet, är att jag måste fortsätta vara realistisk. Annars blir det för jobbigt. Någon kanske skriker "självkänsla för fan!", och kanske är det så att det är den som behöver öka. Fast jag vet hur jag mår när jag är på topp och inte bryr mig om hur jag är alls. Jag vet också att det inte är nog. För vissa.

Jag kanske borde vara hoppfull, liksom, livet är ju spännande. För fan. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggar lite på sandstroemochjag.blogspot.seKolla in.   Könsförrädare spelar på Luleå Pride den 16:e juni. Det blir fetast. Kom!  ...

Skriver bara när det är något särskilt. Idag är det två år sedan Världens bästa strul. Värt att skriva då. Värt att allt som kom med det är allt som är idag. Fan vad fint att jag hittade dig där, att du påminde mig om att vi skulle ha dansat ännu mer...

Sitter här. Mitt i natten. Fattar inte varför jag inte sover. Det är kallt och jävligt, på andra sidan väggen finns täcke och en varm kropp. Fan vad mysigt ändå. Vara sambo, sova sambo, leva sambo. Älskade sambo. Känns så konstigt det här med hösten ...

Hälsar fortfarande inte på alla jag nästan känner. Hälsar knappt på någon. Träffar knappt någon. Hehe.Nä, det är inte så illa, jag är bara senil och glömmer bort allt jag gör. Alla roliga trix och fix och häng med brudar. Häng med pattar, hängpattar....

Idag är ju trots allt idag. I fredags spelade vi här i Lule, igår tog vi oss i en fin bil till Skellefte. Allt gick bra och smidigt trots trötthet och synthproblem. Vi lever fortfarande och det är alltid ett bra resultat för den som har ansvar för de...