Idag var typ alla tjejer i min klass supercoola. Vi klättrade runt tio meter upp i luften i hinderbanan som är placerad på en höjd där människor inte ska befinna sig överhuvudtaget. Men det var coolt att vara så högt uppe i luften, men jag kunde känna hur det stred mot allt som min kropp ville. Mina fötter ville vara så nära marken som möjligt. Eftersom jag egentligen är stört höjdrädd så är jag stolt över mig själv som gjorde det. Utan att gråta.

Jag vill faktiskt göra det igen.