Jag minns när jag tittade på Vad blir det för mat och tänkte att du var lite som Per Morberg, fast utan maten. Att energin var lite densamma. Jo, men jag minns inte när det var, allt förändras ju så fort. Inget är evigt, förändring är oundvikligt, och det är så sant och jag fattar hur det är så och jag gillar det. Att tro att det (vad det nu är) kommer att vara förevigt är som så fånigt, likaså att kämpa mot förändring. Att desperat hålla kvar vid det man har haft. Det går inte, men det är enkelt att hamna där, man vill så gärna ha kvar det man har för det var ju så bra och fint och passade perfekt. Men så trist egentligen, om det bara var samma. Förändring är grejen.

Don't make a sound.