Fyfan. Jämför mig med allt och alla så fort det går. Mår inte bra av att göra det här, mår bäst då jag kör mitt eget race fullt övertygad om att jag är helt fantastiskt duktig. Hela den bubblan av underbart spricker så fort jag jämför mig med andra. Det är inte det jag ska ägna mig åt. Helt enkelt.

Tyvärr så får man inte alltid välja, jag fick inte välja idag och det var jobbigt. Lyssnade på andra, de var fucking awesome. Jag är förmodligen lika awesome men det kunde jag inte intala mig själv. Bröt ihop åt helvete och det är alltid pinsamt att vara den känsliga. Vill vara stark, inte mänsklig. Känslokall, sten. Fast kanske är det om man tänker så inte så farligt att känslorna kommer ut ibland. Jag är nog hellre mänskligt röd om kinderna/röd i ögonen än något annat. Faktiskt.

Känslor, you rock!

Och vi brukade spela fotboll på skolan. Du var ganska bra.

Liksom lite äldre, längre ben.

Och jag kommer att känna mig som en idiot i röda kinder. Ett tag.

Jag bara vet.

Vill inte, vill inte. Jag skulle ha övat mer. InSå-uppspel/sjung imorgon. Jag skulle ha övat mer. Men jag kan säkert charma dem med mitt uttryck. We'll see.

Har varit på Swedbank idag. Vuxet.

Enligt tarotkorten vi lade på bordet i somras så skulle hela mitt liv kunna vara så otroligt fantastiskt om jag bara släppte taget. Om mig själv, om jag slutade tänka så negativt om mig själv och om min del i det hela, om jag bara vågade öppna mig. Då skulle allt gå min väg. Jag skulle också hitta människorna som kommer att vara en stor del av mitt liv och som jag kommer att vilja ha runt mig. Det här tror jag att jag till ganska stor del har gjort, och det känns så fint och bra för de är så fett grymma att jag blir helt till mig. Älskar er.

Big jumps.

Jag minns när jag tittade på Vad blir det för mat och tänkte att du var lite som Per Morberg, fast utan maten. Att energin var lite densamma. Jo, men jag minns inte när det var, allt förändras ju så fort. Inget är evigt, förändring är oundvikligt, och det är så sant och jag fattar hur det är så och jag gillar det. Att tro att det (vad det nu är) kommer att vara förevigt är som så fånigt, likaså att kämpa mot förändring. Att desperat hålla kvar vid det man har haft. Det går inte, men det är enkelt att hamna där, man vill så gärna ha kvar det man har för det var ju så bra och fint och passade perfekt. Men så trist egentligen, om det bara var samma. Förändring är grejen.

Don't make a sound.

Och det är väl rätt sådär ok ändå, allt är väl rätt okej. Det är mörkt, mörkt och jag är tröttare än jag var i måndags. Önskar mina fötter bort till andra golv, önskar dansa hela natten. Hade dock inte orkat alls.

Ibland får man vänta.

Ska gå och läsa om kids som gillar heroin.. ska.. men åh, jag kommer ändå bara att ine veta vad jag ska säga på engelskan imorgon, kommer ändå att tycka att han som skrev boken ser lite creepy ut, sånt kommer man inte ifrån.

Får väl le vackert.

Sitter här och lyssnar på en låt som får mig att skratta lite sådär för det är ju som fånigt att jag sitter och lyssnar på den här låten därför att kanske är det lite obehagligt om man tittar på situationen utifrån, men jag behöver ha något. Och jag har den här låten och den är direkt förknippad med något trevligt och kanske är det fel att tycka som jag gör men vad fan. Spelar ingen roll imorgon. Jag ska i fortsättningen vara skämmig och allt helvete, för det är bättre att skämmas ett tag än motsatsen. Jag kört på motsatsen i en evighet, så det är dags att skämmas lite. Röda kinder har ju ingen dött av. Typ.

Stram.