Pirr. Det pirrar stört i min mage, jag kan inte sluta le och det är fantastiskt. Det kanske inte är på riktigt, det kan mycket väl vara inbillning alltihop, det kan vara som att dansa helt ensam, som att vara ensam om att förstå. Men även om det är så så spelar det ingen som helst roll. Allt som gör mig glad är välkommet och allt som gör det lite lättare för mig att ta mig till sommaren är bra. Något som är bra kan inte vara dåligt. Jag kan inte sluta le.

Love is hard.

Termometern ville annat, såklart. Inget skridskoåkande alltså.

Ingen av oss märkte när elva minus blev sjutton minus.

Lite högstadieminnen gör mig knäpp.

Jag hade den bästa hjärtdagen någonsin igår, en hel dag fylld av awesomeness. Jag hängde med mina peeps Alina och Måns, vi skapade musik, åt frukt och glass, skrattade åt lite allt möjligt och allt var fantastiskt. Jag var knäpp nästan hela tiden och kände mig grym hela dagen.

Ja, en bra dag igår alltså. En bra dag idag också, med rep och allt, och den kommer att bli bättre. Jag och folk ska fara och åka skridskor om ca en halvtimme, sweet.