Om fem månader blir jag arton år gammal.

När jag kommer tillbaka till min högstadieskola varannan vecka för att spela piano så mår jag lite dåligt. För att jag kommer tillbaka till min gamla högstadieskola.

Jag glömmer precis som de gamla glömmer. Men det är pinsamt för jag är ju ung.

Katten är fortfarande borta. Det skär i hjärtat när jag ser hur våran andra katt, den försvunna kattens bror, som liksom springer runt och letar och inte vågar vara ute själv och usch.. Tyst. Jag hatar sorgligheter.

Annars så går det åt helvete med allt om man ska vara otroligt negativ och bara ganska dåligt om man ska vara mindre negativ. Jag får inte de betyg jag vill ha och det känns bajs.

Jag blir grinig när jag är trött. Vi har börjat skolan, så vi sover för lite.

Jag sover så lite att jag blir grinig och negativ. Sov. Sömn.

9 timmar. Minst.

Svammel.

Trött.