Såg en spindeljävel i köket kanske 12 dagar bakåt. Den var stor och äventyrade på kökshandduken om hänger på en liten krok alldeles nära diskhon. Jag blev livrädd, såklart. Spindelrädsla är något fascinerande, den är så omedelbar och självklar, inpräntad i skallen. Denna enorma köksspindel avslutar vårt möte genom att vandra in bakom bänken. Fantasin målar upp en hel spindelvärld bortom det vi kan se och det är oerhört skrämmande.

Behöver kanske inte tillägga att efter det så var allt en spindel.

Sockludd. Skugga.

Vill som vara fånigt äckelkär och bara tjata om hur jävla söt någon är. Jag har aldrig varit sån. Har alltid hållit det för mig själv. Undrar varför.

Nu vet du. 

Inkorgen talar om inbjudan till Facebook-grupp med namnet "Alla vi som tycker att Luleåkalaset har sämst artister i år". Jag antar att det är de stora bokningarna detta syftar på och inte små lokala band. Även om det kan tyckas lite ironiskt såhär halv tre på morgonen. Att läget är som det är. Lite lustigt.

Känner mig lätt pressad och nervös på alla sätt. Förväntningarna är höga och det är mycket att leva upp till. Rundgång. Allt känns så viktigt plötsligt. Som att allt bestäms, även om det inte är så egentligen. Vi får la se helt enkelt.

Världens bästa musikvideo. Skitbra låt. Threatened Monkey.