Är torsdagskväll och trött. Gör fel saker och det känns trots allt fantastiskt. Trots att jag tar studenten snart och saker borde ta sig i kragen och bli färdiga. Grannfejden är bland det töntigaste någonsin. tänker att har inte folk nog med bekymmer utan att de bryr sig om onödiga små detaljer. Ofabulöst.

Det är fabulöst att det är fredag imorgon.

Sovmorgon och Ensemble B.

Vi spelade igår på Shout Out Night. Janita och Linn var där och det var fint som fan att de var där. Fint som fan var också att jag kände mig bättre än någonsin och fint som fan är också att många sa så fina saker efteråt och fint som fan var också att det gjorde mig så glad. Ibland är allt fint. Sen fick jag promenera med en fantastisk och det var också fint.

Idag är jag sjukligt trött i hela min kropp. Har dansat vilt två dagar i rad och benen säger nu nej nej. Men så får det vara. På tisdag är det nationella i matte C. Jag kommer med största säkerhet att dö.

Såg pluggtsunamin närma sig när vi kollade på hockey i fredags. Hur den som utan att man fick tid att tänka bara störtade mot allt. Hade dock tid att varna, hade tur. Lite överdrivet kanske, men det är så tråkigt att ha så mycket att göra när man helst inte haft det så. Nu är det ju varmt och allt.

Fick min första riktiga dos av sol igår och det är skrämmande hur fort man glömmer hur det känns. Men fan vad fint att den är här nu. Äntligen.

Jag är dålig på det här med stress och att vara stressad. Det känns skönt att inte vara ensam, skönt att många med mig känner likadant. Inte för att det gör en mycket gladare. Ska gå och lägga mig nu, orkar inte göra klart det som ska göras klart annars.

Powernaps.

Gör ett ganska dåligt försök att komma i tid till skolan. Eller egentligen inte så farligt dåligt, kan ju skippa frukosten, men det är such a shame. Liksom leverpastej på hårdbröd är ju sweet och energi är aldrig dåligt. Tror mer på den här dagen än på den föregående, trots att det nog blir regn.

Vi repade igår och det gick mycket fint och det känns bra inför nästa vecka. Har längtat efter att få spela mer, mer. Repa mer, mer. Vi har nationellt prov i matte om två veckor precis idag och det är stressigt som fan. Hur jag kunde få för mig att välja kursen är ganska förvånande på alla sätt.

Drömmer om ett VG.

Är trött på allt just nu. Min kropp säger att icket klarar vi av mycket mer, du och jag, icket. Nu är det dags för vila och återfödelse. Men det finns ingen sådan tid och den vetskapen är nog det jobbigaste. Att ständigt höra i sitt lilla huvud "nationella! reflektioner! krönikor! musikplugg! redovisning!". Usch, usch, usch..

Värld, du är sämst idag. Bli bättre.

Snälla.

Har äntligen, äntligen, äntligen hittat klänningen som jag drömt om sen i februari. Inte riktigt den, men en som liknar den väldigt mycket och jag ska ha den på studenten och hela sommaren och fan vad snyggt. Bra dag, fin dag. 

Ska rädda mig själv från ett liv av total pluggångest nu. 

Superhjältejag.

Om jag inte misstar mig helt så borde det vara ett år sedan vi spelade på Shout Out Night, något som vi kommer göra också i år. Den 22:a maj, det blir fint. Kom gärna.

Och man ska vara så sparsam nu för tiden, för framtiden. Jag är knappast sparsam för jag vet inte vad jag sparar för, vet inte vad jag ska spara. Vet vad jag vill spara, men det är ju en skillnad och jag har lärt mig att man inte alltid får som man vill. Jag är mer i det stället där jag försöker acceptera det. Kan inte tänka på framtiden då, har för mycket annat i skallen. Försöker se bilder av hur det bästa av nu ska vara det bästa av då. Svårt.

Och engelskauppgifterna är inte färdiga.