Har precis sett klart Sex and the City. Grät sådär härligt till de två sista avsnitten. Nu är det slut. Och allt blev bra. De fick varandra, och även om annat helvete kommer komma sen så spelar det ingen roll just nu. För det är bra just nu.

Tänker på det här med att det ska ta slut. Att allt ska vara över när vi tar studenten. Är rädd för framtiden, den är så oklar. Som att vara blind ungefär. Lita inte på mig dock, jag har aldrig varit blind. Och jag tror stenhårt på att allt blir bra någon gång, men tiden fram till det är oftast åt helvete. Det är enklare att leva i förnekelse och det tänker jag göra åtminstone fram till maj. Perfekt plan.

Nytt jävla år.

Har precis haft trevligt besök. Kom gärna igen, många, många gånger. 

Vill åka hockey, känner det all over.

Jag är intresserad.

Jag tackar dig Alina.

Det här med att må skit över saker är ju tråkigt. Något som jag kommit fram till under 2009, eller rättare sagt något som min mamma lärde mig, är att det bara handlar om känslor, och känslor bör inte kopplas direkt till något som är. Bara för att jag känner mig dålig i en viss situation så betyder det inte att jag är dålig. Jag tror att det handlar om att acceptera de jobbiga känslorna för vad de är och omfamna de bra känslorna. Hålla i dom och minnas dom och veta att de kommer tillbaka.

Att våga lita på det.

Att fastna i ett tillstånd av tråk är onödigt, eftersom det kommer förändras. Inget är evigt och bara man är öppen för att det kommer att bli bra så blir man trygg i det.

Och då kan man ta allt helvete som finns, om och om igen.

Min nyårsafton var fin, allt blev klart i tid och folk kom hit och de var glada.

Idag ska vi spela hockey. Perfekt första dag på nytt år.