Här är vi borta. Flyter runt. Magen fungerar inte, huvudet fungerar inte. Allt är.

Bara så. Inget mer. Jo, faktiskt visst mer, men jag glömde bort. Glömmer bort det i skuggan av det andra. Nåja, det här är en konstig tid, men det hör också hösten och vintern till.

På hösten och vintern före jul är allt oklart. Det är som den sista spurten eller fröet som ska bli nästa år. Vintern, våren, sommaren. För då är allt klart och begripligt på ett sätt som det inte är just nu. Där vi står.

En magisk tid trots allt. Alla tappar förståndet.

Sånt gillas.

Känner mig väldigt trött och ska ta och lägga mig snart. Upp imorgon klockan sju för att verkligen vända på dygnet. Blir bra. Sen upp sex-halv sju på onsdag. Då är jag redo för att köra lektion halv åtta på morgonen på torsdag.

Fint att ha tid att planera. Ofint att snart få mens.

Längtar. Mycket.

Åh, jag älskar mig själv på den här bilden! Så i fart, så ung, så levande.

Det är fint att leva ibland. Har kastat ut min fiskelina i platsbankshavet också idag. Sökt två jobb, denna gång med de uppgifter som finns lagrade på Min sida, däribland min vackra personbeskrivning. Provar det också, en gång. Jag tror på att om man kastar ut sig åt hajarna tillräckligt många gånger så blir man räddad någon gång. Mycket vatten i språket idag, havs-lingo. Eller nåt.

Young Folks, fortfarande kärlek. Den är lika bra som när den kom, och då vet man. Att det är sant, att det håller. Jag är också bra.

Ni ska få se.

Kiss me. Kyss mig. Jag tycker inte om kyss på engelska. Tänker bara på kiss. Och det vill man ju inte ha nära munnen. Lyssnar på Daniel Adams-Ray, något som aldrig hänt före idag. Det är likt Linnros, onekligen, men fint. Jag gillart. 

All som man kan dansa till är okej.

Jag kan dansa till nästan allt.

Idag ska jag och Maria se HarryPotter7del1 på bio. Maria kommer snart och då ska vi se någon/några av de tidigare filmerna, liksom för att ladda. Blir fint.

Annars så har jag börjat packa ner mig i lådor. Mest kläder än så länge.

Puss.

Är ganska sämst ikväll. Uppskattar ingenting som finns i min närhet, vill bråka med alla jag tycker om här i Luleå och vill bara få åka ner till Stockholm och vara där. På riktigt. Här händer ingenting. Finns knappt. Lyckan från gårdagen är borta. Jag ska inte ljuga, jag har varit glad idag också, men mycket mer ledsen än jag var igår. Började gråta när jag läste texten till Säkert!s Fredrik och lyssnade på den samtidigt. Började gråta när jag började tänka på dig. På hur jävla mycket jag saknar dig.

Och jag vet att det knappt gått en och en halv vecka.

Men vad fan.