Här är vi borta. Flyter runt. Magen fungerar inte, huvudet fungerar inte. Allt är.

Bara så. Inget mer. Jo, faktiskt visst mer, men jag glömde bort. Glömmer bort det i skuggan av det andra. Nåja, det här är en konstig tid, men det hör också hösten och vintern till.

På hösten och vintern före jul är allt oklart. Det är som den sista spurten eller fröet som ska bli nästa år. Vintern, våren, sommaren. För då är allt klart och begripligt på ett sätt som det inte är just nu. Där vi står.

En magisk tid trots allt. Alla tappar förståndet.

Sånt gillas.