Förkylningar är inte så rockstar. Inte ens lite. Inte för att det har så stor betydelse för någon, inte ens för mig. Och ändå är det jag som sitter och gnäller. Gnäll är fint dock, i lagomt stora eller små mängder. Fan vad det ska bedömas och mätas. När blir någon för jobbig? När blir maten för salt? När börjar näsan svida brutalt vid en förkylning när den ständigt skrapas på med torrt toapapper som man ba vill skriva "minns du inte förra gången?" på? Svåra frågor. Feberbefläckad ung kvinna ska inte besvara dem dock, det är allt vi vet.

Mathias sover. Jag skulle vilja väcka honom bara för att slippa vara ensam. Låter ju sjukt själviskt. Tror jag avvaktar. Är hungrig, orkar inte föda mig själv. Fan. 

Ja, allt är huller om buller och jag kommer nog inte kunna sova inatt. När man är förkyld/sjuk (var går gränsen?) så behöver man sova. Dålig ekvation. Fan. 

Känns som i South Park-avsnittet där Michael Jacksons ansikte faller av. Så känns det i mitt. Gör så ont inne i munnen och baki näsan. Rädda mig någon.

Pussa Stockholm också. Det är fortfarande vinter.

 

Mathias

8 mars 2011 01:18

Jag känner detsamma, ensam och vaken. Drivkraften är oviss men tröttheten kommer inte förrän på småtimmarna.. Jag ville inte hålla dig vaken, förlåt.

Janne

8 mars 2011 17:34

puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggar lite på sandstroemochjag.blogspot.seKolla in.   Könsförrädare spelar på Luleå Pride den 16:e juni. Det blir fetast. Kom!  ...

Skriver bara när det är något särskilt. Idag är det två år sedan Världens bästa strul. Värt att skriva då. Värt att allt som kom med det är allt som är idag. Fan vad fint att jag hittade dig där, att du påminde mig om att vi skulle ha dansat ännu mer...

Sitter här. Mitt i natten. Fattar inte varför jag inte sover. Det är kallt och jävligt, på andra sidan väggen finns täcke och en varm kropp. Fan vad mysigt ändå. Vara sambo, sova sambo, leva sambo. Älskade sambo. Känns så konstigt det här med hösten ...

Hälsar fortfarande inte på alla jag nästan känner. Hälsar knappt på någon. Träffar knappt någon. Hehe.Nä, det är inte så illa, jag är bara senil och glömmer bort allt jag gör. Alla roliga trix och fix och häng med brudar. Häng med pattar, hängpattar....

Idag är ju trots allt idag. I fredags spelade vi här i Lule, igår tog vi oss i en fin bil till Skellefte. Allt gick bra och smidigt trots trötthet och synthproblem. Vi lever fortfarande och det är alltid ett bra resultat för den som har ansvar för de...