Idag är ju trots allt idag. I fredags spelade vi här i Lule, igår tog vi oss i en fin bil till Skellefte. Allt gick bra och smidigt trots trötthet och synthproblem. Vi lever fortfarande och det är alltid ett bra resultat för den som har ansvar för de andras liv i en bil. För den som kör. Så jag ger mig själv MVG. Tack, Janinne.
På onsdag åker jag till Stockholm och på torsdag spelar vi där. Spännande. 

Om jag vetat att det skulle bli så här så hade jag varit lugnare. Sett på allt med ögon som vet.
Att allt blir bra till slut. 

När alla gick förbi. 

Ska snart sova, men blev plötsligt sugen på en vinfylla utan dess like och det gjorde mig helt uppspelt. Är så jävla sugen på att dansa och glömma bort att tänka på hur man egentligen ska röra på armarna. Armarna är ju typ världens jobbigaste grej. Armarna, axlarna, ryggen. De är ju bara spända hela tiden. Så sjukt tråkigt. Så sjukt skönt att gå och sova nu. Det ska jag göra. Ska bara blogga lite mer på min andra blogg. För det är så sjukt givande att blogga.

Energi! 

Nu är det höst. Tiden går så fort när man blivit tjugo år. Är det för att alla småsaker som man gjort tusen gånger förut inte märks, när man gör dem? Vem vet. Jag vet att det börjar kännas att vi blivit vuxna, om tio år är vi tretti och det känns inte ens långt borta. Hoppas på tio trevliga år före det så får man väl se vart man hamnar. Jag ska göra så gott jag kan för att livet ska få se ut som jag vill att det ska göra, att det ska ha alla ingredienser som jag drömmer om. Annars så tänkte jag igår när jag var ute och gick i mörkret och kylan att det är ganska svårt att leva här. Det har sin charm, men jag vill hitta en plats på jorden som bara är enkel att leva på. 

Fast då kanske man blir uttråkad.