Helvete på alla. Kanske. Finns så många puckon. Helvete på dom.

Förkylning är ganska sämst. Snorar och hostar, vill vara frisk imorgon, det är det viktigaste. Att vara frisk på repet. Fan vad kul att repa. Musik är musik är musik. Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik.

Fyller tjugi om tre månader. Dör så länge det är kvar. Int för att det är så hemskt farligt, men sjukt trist att inte komma in på ställen och vara en av två som inte är tjugi. I Stockholmet iaf. Äre så. Här har jag ju två till som int är vuxna på riktigt än.

Så fånigt. Att int få fast man är över arton.

Det blir spännande att se vart vi hamnar. Alla ska ju någonstans. Idag ska jag till stan, vet inte hur man säger det här nere, men stan har jag alltid sagt. Ända sen man gick i sexan och till busschauffören slängde fram ett "till stan". En gång fick jag förtydliga vilken stad jag menade, vilket var konstigt eftersom bussen, vad jag minns, bara gick till en enda. Luleå. Älskade, älskade Luleå.

Lyssnar en massa på musik, ungefär det man gör när man bor såhär som jag gör. Man stänger in sig på sitt rum, i sin musik. Mysigt ändå. Blir ju som mest inspirerad av att lyssna på musik, det lägger till något i ens musiklåda, så som läsning gör för språket. Man lär sig av att lyssna. Och göra. Fan vad fint att få göra. 

Fan vad fint till sommaren.

Sitter här. Har suttit här hela dagen och sitter fortfarande här. Sämst kanske, ganska skönt också. Ibland lockar inget. Ibland behöver man bara sig själv. Jag längtar mig tokig. Längtar efter Luleå. Får för mig att det kommer att bli lite lättare där. Få ihop mig lite. Är så trött på att bli besviken, på att jag har tappat min tro på människor. Trött på att inte vilja förvänta mig bra saker. 

Ska sluta följa med vädret. Sluta vara samma färg som himlen. Drar på mig skorna snart, tar tunnelbanan in. Sen får vi se.

Den här bilden togs för nån vecka sedan. Då var dett jättefint väder och varmt, jag var barbent i en svart klänning och vi gick till Willys i Märsta. Nu är det kallt och tråkigt väder och det är inge kul. Så låg nivå att gnälla på vädret, men det är verkligen trist. Saknar det andra (som ju kommer snart, så ingen fara egentligen). Vaknade assent idag och ser helt sovande ut fortfarande. Ska väl ta och äta något. Tjo.

Kanske man blir för van. Kanske borde man hejda sig. Inte glömma hur det var när det inte var. Komma ihåg att livet faktiskt sett ut just såhär, fast aldrig såhär. Jag minns när vi skrev om hur svårt det var att inte sova två. Att det ljöd en signal och så stod det det. Att det är svårt att sova en. Lätt att sova två. 

Det är ju inte så svårt att sova ensam. Eller själv kanske det var, då verkar man lite duktig och inte bara det man faktiskt är, ensam. Men sova kan ju varenda människa, man har iallafall kunnat någon gång, hur fuckad sömnen än har blivit av vuxenliv. Jag tror inte på vuxenliv. Aldrig. Som en ursäkt för att man inte lever som man vill. "Man måste växa upp", sägs det. Aldrig om det är att acceptera att livet går helt fel väg med en. Man kan ju faktiskt ta av sig kopplet. Man har ju armar och händer. Så nej, inget tråkigt vuxenliv. Ett roligt och ungdomligt vuxenliv ska det vara.

Men, sova kan man ju, så så jävla svårt ska det väl inte vara. Men det är så sjukt tråkigt att inte vakna bredvid dig. Men jag ska lära mig. Och sen ska jag glömma det jag lärt mig och vänja mig igen. Det längtar jag efter. Få vänja mig vid det fina.

Fan vad jag önskar att jag kunde bestämma mer.

Det händer så mycket, så fort. Tar pendeln, sen tunnelbanan, sen gå en liten bit. Hemma. Så underligt. Att man kan bo på en massa ställen och göra en massa saker. Det är ganska överväldigande. Den är ganska överväldigande. Världen. Så jäkla liten är den man har i huvudet, och så jävla stor är den man inte har någon aning om. Att stöta på lulebor i Stockholm är ju inte vidare spektakulärt, men liksom ändå häftigt för man har ju ändå förflyttat sig långt från Luleå och så vidare. Men att man skulle träffa lulebor om man tar sig längre, längre bort är ju högst orimligt. Eller något.

Världen är iallafall sjukt stor och jag har svårt att greppa den. Om man delar upp det lite, som man så ofta gör, om inte oftast, då är det enklare. Tänker att någon kanske blir kär ikväll, tänka så är fint. Jag hoppas det går bra för er. Det hade varit något. Lite tillit, lite närhet.

Hoppas att sängen här är skön. Återkommer imorgon.