Det är något med att stå på scen. Det är bland det mest utlämnande jag vet. Och det är förmodligen därför som det är så befriande. Haken är att om du försöker ge dig på något som inte är du så har du förlorat. Självklart funkar det ju om det är det du har övat på. Men om du bara befunnit dig i en replokal med några av de människor du tycker mest om i hela världen och litar fullt på, då går det dåligt om du sedan vid framförandet lägger dig till med något annat än det du är. Där i replokalen bland de finaste var du förmodligen dig själv, och det är således bara det du kan lita till när du står där på scenen. Fantastiskt naket.

Att bara vara sig själv och bli tittad på av människor man inte känner är svårt. Och befriande. Det är som det verkligaste ögonblicket. Att behöva lita på sig själv fullt ut och också göra det. 

Jag hoppas verkligen att det går bra på lördag. Hade varit så jävla skönt. Fan vad jag längtar. Fan vad fint. Puss.